19 december 2024
Livet på landet i Sandåkra
Ett omvälvande år läggs snart bakom oss. Det har hänt mycket, både smått och stort. Allt till det bättre fast det varit tufft också. Man behöver en knuff i rumpan för att puffas framåt mot något bättre även om man inte alltid kan se det just i stunden. Det finns en anledning varför förändringarna sker.
Klara och Irma hoppar så fint på hemmaplan. Irma är en så rar liten ponny på alla sätt och vis. Blir lite introvert i situationer hon inte känner sig bekväm i och vill då gömma sig i sitt eget lilla skal. Nu hoppas vi att Klara och Irma ska få blomma ut nästa år och rida med samma självförtroende även på tävling. Se så fin runda på 90 cm höjd (LB för en c-ponny som Irma är) när de är bekväma i situationen. Heja heja!
Skogstur i Vomb
Minstingen Poppe
Minstingen i familjen. Vår söta och gosiga lilla Poppe (1 1/2 år) med sina snälla ögon fick besök av herr hovslagare och skötte sig galant. Lite läskigt var det dock att komma in i stallet där han inte brukar vara.
Missen Billy fick en smärre chock när han förstod att någon var nyfiken på honom. Billy ville vara med mig när jag mockade hagen samtidigt var det andra som undrade var det var för lurvigt knyte som surrade runt mig. Måste undersökas sa Poppe.
De tre musketörerna
Här är de samlade Romanticas fina bebisar i vinterkostym. Jag hoppas att ha möjlighet att följa de på deras resa mot sina mål. Från vänster; Lukas f. 2021 (e. Springbank – Don Romantic), Stella f. 2019 (e. Springbank – Don Romantic), Poppe f. 2023 (e. Kane – Don Romantic). De bor tillsammans på lösdrift och har aldrig stått på stall. Poppe gör just inget och inte heller Lukas som blev uppsutten i våras och sen gick på långt sommarbete. Hemma igen i mitten av oktober. Eftersom man är beroende av ett samarbete med vädergudarna nr man inte har möjlighet att arbeta med häst inne känns det inte alltid så kul. Ännu viktigare när man arbetar med en ung häst som inte har så mycket vana. Men efter regn kommer sol.
Stella jobbar vidare
Vi jobbar på med Stella (June och jag) och det går framåt… och lite tillbaks. Under hösten har vi fått några upplevelser av önskad karaktär. Vi gick gå omkull då Stella blev rädd för något och tappade fotfästet så vi båda föll pladask. Hon kör många olika taktiker för att hålla mig vaken. Som att vägra gå, sparka bakut, rusa, vara smårädd för det mesta. Vi har många besökare runt ridbanan som Stella tycker bör få uppmärksamhet. Däremellan är hon också jättefin. Vem har sagt att det ska vara lätt? Hon är dessutom 5 år och vi som håller på med hästar vet hur de kan vara.
När jag studerar mig själv på videor under resans gång ser jag att jag borde vara mer avslappnad i min sits och ha en mjukare hand men jag kan lova att det är lättare sagt än gjort när man sitter på en liten häst som har många rävar mellan öronen. Man behöver ha det exakta stöd i bettet som hon önskar för att hon ska gå som ”tåget”. Får hon ett kryphål tar hon det direkt och då händer alla dessa grejer. Ett pass på henne tar så mycket energi eftersom man måste vara så galet fokuserad för att inte hamna i backen. Men jag kan lova att när hon känns fin så känns hon så väldigt väldigt fin. Det sägs väl att de bästa hästarna inte är de lättaste som unga.
Nästa generations ryttare
Mitt barnbarn Milo som är 3 1/2 år skiner som solen när han får sitta på Irma som är en riktig klippa. Allra roligast är det när Milo och Klara rider tillsammans på Irma och galopperar. Ni skulle höra hur han skrattar! Ett av alla glädjeämnen i livet. Nu ska vi fira jul och satsa mot nya mål under 2025.
