19 december 2024

Livet på landet i Sandåkra

Ett omvälvande år läggs snart bakom oss. Det har hänt mycket, både smått och stort. Allt till det bättre fast det varit tufft också. Man behöver en knuff i rumpan för att puffas framåt mot något bättre även om man inte alltid kan se det just i stunden. Det finns en anledning varför förändringarna sker.

Klara och Irma hoppar så fint på hemmaplan. Irma är en så rar liten ponny på alla sätt och vis. Blir lite introvert i situationer hon inte känner sig bekväm i och vill då gömma sig i sitt eget lilla skal. Nu hoppas vi att Klara och Irma ska få blomma ut nästa år och rida med samma självförtroende även på tävling. Se så fin runda på 90 cm höjd (LB för en c-ponny som Irma är) när de är bekväma i situationen. Heja heja!

Skogstur i Vomb

Mellan regnskurarna åkte Klara och jag iväg med Amarok och Irma till Vombskogen. Så härlig tur och som uppskattas av både två- och fyrbenta. Det här behöver vi göra oftare för att ge omväxling i vardagen. Det så fin ny energi i allas våra kroppar.

Minstingen Poppe

Minstingen i familjen. Vår söta och gosiga lilla Poppe (1 1/2 år) med sina snälla ögon fick besök av herr hovslagare och skötte sig galant. Lite läskigt var det dock att komma in i stallet där han inte brukar vara.

Missen Billy fick en smärre chock när han förstod att någon var nyfiken på honom. Billy ville vara med mig när jag mockade hagen samtidigt var det andra som undrade var det var för lurvigt knyte som surrade runt mig. Måste undersökas sa Poppe.

De tre musketörerna

Här är de samlade Romanticas fina bebisar i vinterkostym. Jag hoppas att ha möjlighet att följa de på deras resa mot sina mål. Från vänster; Lukas f. 2021 (e. Springbank – Don Romantic), Stella f. 2019 (e. Springbank – Don Romantic), Poppe f. 2023 (e. Kane – Don Romantic). De bor tillsammans på lösdrift och har aldrig stått på stall. Poppe gör just inget och inte heller Lukas som blev uppsutten i våras och sen gick på långt sommarbete. Hemma igen i mitten av oktober. Eftersom man är beroende av ett samarbete med vädergudarna nr man inte har möjlighet att arbeta med häst inne känns det inte alltid så kul. Ännu viktigare när man arbetar med en ung häst som inte har så mycket vana. Men efter regn kommer sol.

Stella jobbar vidare

Vi jobbar på med Stella (June och jag) och det går framåt… och lite tillbaks. Under hösten har vi fått några upplevelser av önskad karaktär. Vi gick gå omkull då Stella blev rädd för något och tappade fotfästet så vi båda föll pladask. Hon kör många olika taktiker för att hålla mig vaken. Som att vägra gå, sparka bakut, rusa, vara smårädd för det mesta. Vi har många besökare runt ridbanan som Stella tycker bör få uppmärksamhet. Däremellan är hon också jättefin. Vem har sagt att det ska vara lätt? Hon är dessutom 5 år och vi som håller på med hästar vet hur de kan vara.

När jag studerar mig själv på videor under resans gång ser jag att jag borde vara mer avslappnad i min sits och ha en mjukare hand men jag kan lova att det är lättare sagt än gjort när man sitter på en liten häst som har många rävar mellan öronen. Man behöver ha det exakta stöd i bettet som hon önskar för att hon ska gå som ”tåget”. Får hon ett kryphål tar hon det direkt och då händer alla dessa grejer. Ett pass på henne tar så mycket energi eftersom man måste vara så galet fokuserad för att inte hamna i backen. Men jag kan lova att när hon känns fin så känns hon så väldigt väldigt fin. Det sägs väl att de bästa hästarna inte är de lättaste som unga.

Nästa generations ryttare

Mitt barnbarn Milo som är 3 1/2 år skiner som solen när han får sitta på Irma som är en riktig klippa. Allra roligast är det när Milo och Klara rider tillsammans på Irma och galopperar. Ni skulle höra hur han skrattar! Ett av alla glädjeämnen i livet. Nu ska vi fira jul och satsa mot nya mål under 2025.

Läs tidigare inlägg

• Livet på landet i Sandåkra
• Stella min Stella
• En svensk stallkvast
• Snart blommar tomatplantan!
• Gödsla gräsmattan med urin?

13 november 2024

Stella min Stella

Vissa hästar har har man djupare band till av olika anledningar och Stella är en av de. Vid 9 månaders ålder fick hon kraftiga koliksymtom. Avvand från sin mamma bara tre veckor tidigare. Veterinären tillkallades och gav henne kramplösande men när hon fick återkomma en tredje gång den natten med samma symtom så fort kramplösande slutade verka fick jag ta beslutet att åka till djursjukhus för att förhoppningsvis ens få behålla henne. Stella buköppnades eftersom man misstänkte tarmvred men det visade sig vara en tunntarmsinflammation. Hon är extremt känslig för stärkelserikt foder.

Vilken traumatisk upplevelse och vilka spår sätter det i henne? Ja, ni förstår, att oron alltid funnits med henne. Att det inte ska hända igen. Och peppar, peppar det har inte hänt eftersom jag direkt förstod att det var spannmålet. Hon var känslig redan när hon diade sin mamma Romantica. Jag förstod inte då men kopplade snabbt ihop det när kolikerna kom. Då fick jag en klar bild över varför hon alltid varit så lös i magen.

Det har varit en lång resa med mycket oro. Har varit extremt försiktig med henne. Vet inte om hon är född med det eller om det skapats utifrån hennes erfarenheter men idag 5 år gammal känns det som Stella besitter världens bästa självförtroende. På gott och ont. Hon tar allt med ro och det är inte mycket som skrämmer henne. Hon har ofta en egen agenda och är inte alltid med på noterna nu när hennes utbildning tagit fart ordentligt. Tänker att ni ska få följa med på vår resa framåt för trots lite sen start och trubbel på vägen med låsningar i hennes kropp är vi inu gång. Min Stella är en rödhårig ”fuxamärr” långt ner i hovarna. En riktig utmaning men en angenäm sådan <3

Läs tidigare inlägg

• Livet på landet i Sandåkra
• Stella min Stella
• En svensk stallkvast
• Snart blommar tomatplantan!
• Gödsla gräsmattan med urin?

Stella mår bättre

6 februari 2024

Hade nästan tappat hoppet om Stella som är min egen uppfödning. Hon blev buköppnad vid 9 månaders ålder efter kraftiga kolikanfall som inte ville ge med sig efter flera veterinärbehandlingar. Det visade sig vara tunntarmsinflammation. Jag kopplade det direkt till kraftfoder. Hon var så dålig i sin mage från födseln. Mamma Romantica fick kraftfoder och Stella var så känslig så hon reagerade genom mjölken. Kontaktade veterinär till henne redan som liten kring hennes diarréer men hon trodde magen skulle stabilisera sig när hon blev äldre. Efter avvänjning började hon äta mer kraftfoder själv men kolikerna började komma redan efter några veckor. Efter den här sorgliga incidenten med transport och buköppning i Helsingborg har hon mått bra i sin mage. Det har fått mig att bli försiktig med kraftfoder till alla hästarna. Det finns verkligen ingen anledning att ge det i någon form. Det finns andra vägar att gå till samma mål. Det är marknaden som skapat den här hetsen till kraftfoder och jag har också dragits med i den karusellen. Aldrig mer. Tillbaks till Stella. Hon exportröntgades med extra plåtar på rygg, hals och nacke på våren när hon blev tre år. Inga anmärkningar alls.

Framtiden ser ljusare ut för Stella.

Inridningen påbörjades. Snäll vid hantering och det tog inte lång tid innan vi satt på hennes rygg. Det som gick sämre var arbetet från marken. Hon hade svårt att röra sig på böjt spår. Galoppera i vänster varv gick helt enkelt inte. Hon fick inte med sig ytterbogen och stannade hela tiden. I vänster varv upplevde man henne oren i rörelsemönstret. Med en känsla att hon inte fick med sig högerbogen. Har aldrig haft uppfattningen att hon är tjurig och inte vill men hennes kropp fungerar helt enkelt inte. Har haft massör och osteopat inkopplad kring problematiken men har inte känt någon större skillnad. Tog efter rekommendation ut Linn Davies som är veterinär och kiropraktor för att prova något annat och hon säger direkt att det sitter i vänster ländrygg. Hon har behandlat henne två gånger under kort tid och nu en vecka senare efter sista behandlingen fick jag för första gången uppleva att hon bjuder framåt och inte går och bromsar hela tiden. Bästa ridturen på henne någonsin. Har haft en sadel som varit inpassad just till henne men jag tror den har för lång anläggningsyta. Tänkte samtidigt att prova med sadelbyte till en med kortare anläggningsyta eftersom Linn sa att hon var lite öm mellan bröst- och ländrygg. Och det verkar kunna vara endel av problemet. Har en laser med tens-funktion och behandlar henne varannan var tredje dag. Och hjälp nu händer det grejer. Hoppet i mig har vaknat, att hon kanske bli en ridbar häst trots allt. Min lilla tjej som fick en så tuff början av livet och sen har problemen fortsatt. Hoppas nu att vi kan få ta oss framåt så jag får henne visad och bedömt i höst på kvalitetstävlan. Hon har hunnit bli 5 år.