Stella mår bättre
6 februari 2024
Hade nästan tappat hoppet om Stella som är min egen uppfödning. Hon blev buköppnad vid 9 månaders ålder efter kraftiga kolikanfall som inte ville ge med sig efter flera veterinärbehandlingar. Det visade sig vara tunntarmsinflammation. Jag kopplade det direkt till kraftfoder. Hon var så dålig i sin mage från födseln. Mamma Romantica fick kraftfoder och Stella var så känslig så hon reagerade genom mjölken. Kontaktade veterinär till henne redan som liten kring hennes diarréer men hon trodde magen skulle stabilisera sig när hon blev äldre. Efter avvänjning började hon äta mer kraftfoder själv men kolikerna började komma redan efter några veckor. Efter den här sorgliga incidenten med transport och buköppning i Helsingborg har hon mått bra i sin mage. Det har fått mig att bli försiktig med kraftfoder till alla hästarna. Det finns verkligen ingen anledning att ge det i någon form. Det finns andra vägar att gå till samma mål. Det är marknaden som skapat den här hetsen till kraftfoder och jag har också dragits med i den karusellen. Aldrig mer. Tillbaks till Stella. Hon exportröntgades med extra plåtar på rygg, hals och nacke på våren när hon blev tre år. Inga anmärkningar alls.
Framtiden ser ljusare ut för Stella.
Inridningen påbörjades. Snäll vid hantering och det tog inte lång tid innan vi satt på hennes rygg. Det som gick sämre var arbetet från marken. Hon hade svårt att röra sig på böjt spår. Galoppera i vänster varv gick helt enkelt inte. Hon fick inte med sig ytterbogen och stannade hela tiden. I vänster varv upplevde man henne oren i rörelsemönstret. Med en känsla att hon inte fick med sig högerbogen. Har aldrig haft uppfattningen att hon är tjurig och inte vill men hennes kropp fungerar helt enkelt inte. Har haft massör och osteopat inkopplad kring problematiken men har inte känt någon större skillnad. Tog efter rekommendation ut Linn Davies som är veterinär och kiropraktor för att prova något annat och hon säger direkt att det sitter i vänster ländrygg. Hon har behandlat henne två gånger under kort tid och nu en vecka senare efter sista behandlingen fick jag för första gången uppleva att hon bjuder framåt och inte går och bromsar hela tiden. Bästa ridturen på henne någonsin. Har haft en sadel som varit inpassad just till henne men jag tror den har för lång anläggningsyta. Tänkte samtidigt att prova med sadelbyte till en med kortare anläggningsyta eftersom Linn sa att hon var lite öm mellan bröst- och ländrygg. Och det verkar kunna vara endel av problemet. Har en laser med tens-funktion och behandlar henne varannan var tredje dag. Och hjälp nu händer det grejer. Hoppet i mig har vaknat, att hon kanske bli en ridbar häst trots allt. Min lilla tjej som fick en så tuff början av livet och sen har problemen fortsatt. Hoppas nu att vi kan få ta oss framåt så jag får henne visad och bedömt i höst på kvalitetstävlan. Hon har hunnit bli 5 år.
Lämna ett svar